När börjar det, och när slutar det? Låt oss förklara.
Upp- och nedgångarna, alla olika symptom, ovissheten. Klimakteriet är en lång resa, och inte nödvändigtvis en som vi alltid känner oss helt förberedda på. Det nya ordförrådet som du börjar höra runt, ord som "förklimakteriet", "progesteron" eller "benskörhet", hjälper förmodligen inte när det kommer till att känna igen vad som händer exakt. Så låt oss förklara stadierna av klimakteriet för att hjälpa dig att navigera lättare.
Premenopause
Detta är hela ditt liv innan några klimakteriet besvär börjar, alltså dina fertila år från puberteten genom livet tills förklimakteriet börjar.
Förklimakteriet
Detta är vanligtvis 3–5 år innan självaste klimakteriet kommer.
Under förklimakteriet börjar östrogen- och andra hormonnivåer sjunka. Detta händer vanligtvis i slutet av 40-årsåldern och diverse klimakteriebesvär kan börja under denna period. Medan menstruationscykeln blir oregelbunden, har den ännu inte slutat helt, så det finns fortfarande en chans att bli gravid under den här tiden.
Klimakteriet
Klimakteriet är när du har haft din sista mens, vilket du kommer att veta när du inte har haft mens på 12 månader i följd. Naturligt klimakteriet, det vill säga klimakteriet som inte orsakas av någon medicinsk behandling, kan inträffa mellan 40 och 58 års ålder med 51 som medelålder, men varje kvinna kommer att uppleva klimakteriet på olika sätt. Vissa kvinnor kan komma in i klimakteriet tidigare eller senare, och varje kvinna kan uppleva symptom på olika sätt.
Postklimakteriet
Det här är perioden som börjar ett helt år efter att du har haft din sista menstruationscykel och avser hela ditt liv efter klimakteriet. Klimakterietsymptom som du har upplevt under förklimakteriet och klimakteriet kan fortsätta under ett par år till.
Dessa är i stort sett stadierna av klimakteriet. Det är bra att känna till grunderna för klimakteriet men kom ihåg: klimakteriet är naturligt och varje kvinna upplever det på olika sätt. Det finns inga fasta regler, så gör alltid det som gör dig lycklig. Tveka inte att prata med en läkare om du tror att du behöver det.